Den 9 september går vi till våra vallokaler och röstar. Det kommer att bli en tuff valrörelse. Vi kommer att möta arbetskamrater, grannar och bekanta som tror att det vi röstar om är ifall det ska finnas böneutrop eller inte. Det finns tre högerextrema partier som ställer upp i valet, och som kommer att göra allt för att dra isär människor, och elda på hat och ilska. Vi som är fackligt aktiva har en viktig roll att spela i valrörelsen. Vi ska göra det vi kan för att få den att handla om verkliga frågor, som påverkar våra liv. Vi ser hur klyftorna mellan människor ökat. I skolan, på lönemarknaden, på bostadsmarknaden i sjukvården. Svenskt Näringsliv har blivit allt mer aggressiva när det gäller att slå undan benen på den svenska modellen. I årets valrörelse står plötsligt sänkta ingångslöner och avskaffad LAS på dagordningen. Moderaterna vill också försämra a-kassan kraftigt.

Vi som jobbar i industrin vet mer än väl vad det skulle innebära, och därför är det en viktig uppgift för oss att berätta om vad som står på spel. Vi behöver visa att vi inte accepterar ett djupare och hårdare klassamhälle, att vi inte tror på ett samarbete med högerpartier, att vi vill se mer jämlikhet, inte mindre.

Men som en del av arbetarrörelsen vill vi också se en rörelse framåt. Det krävs mer än att försvara det rådande mot angrepp från höger. Valet måste handla om vad som behöver bli bättre.

Ett område är sjukförsäkringarna. Det var alliansen som slog sönder tryggheten för många när de försämrade villkoren för sjuka i Sverige. För åtta år sedan var det en stor valfråga, där berättelser ur verkligheten satte press på politikerna att göra något åt ett omänskligt system. Men sen hände inte så mycket. Den sittande regeringen haft fyra år på sig, men fortfarande nekas svårt sjuka ersättning i våra trygghetssystem, på grund av de regler som råder. Det är sådant som gör att människor tappar tron på politikens möjligheter att förändra. Det är beslut som behöver tas i riksdag och regering, och de besluten kommer att tas om vi kan få tillräckligt med tryck i frågorna. När olyckan är framme, så måste man kunna lita på sjukförsäkringen.

Ett annat område är pensionerna. Det är skandal att fattigdomen breder ut sig bland våra äldre. Många har arbetat och betalat skatt i ett helt arbetsliv i tron att kontraktet med samhället gällde även pensionen. Men med ett pensionssystem som skapar mängder av nya fattigpensionärer, i kombination med alliansens skattereformer, som ger högre skatt för pensionärer än förvärvsarbetande, så är situationen för många äldre ohållbar.

Vi i Pappers är stridslystna inför valrörelsen. Vi tror fortfarande på politikens möjligheter att skapa bättre livsvillkor för vanligt folk. Vi tror på att arbetarrörelsen ska vara en folkrörelse, och vi tror på en politik som tar ställning för en majoritet av arbetarna, och inte hela tiden försöker regera genom uppgörelser högerut.

Vi behöver en arbetarregering i Sverige, och det är vad vi i Pappers kommer att jobba för. Att bilda regering med dem som vill slå undan alla rättigheter vi kämpat för, och som vill stärka arbetsgivarnas ställning på bekostnad av arbetarna, det borde inte vara aktuellt.

Listan på reformer som behöver genomföras i det här landet är lång. Och på den står inte sämre arbetsrätt, a-kassa och lägre löner, utan istället trygg sjukförsäkring, anständiga pensioner, bostäder till en rimlig kostnad, en omfördelande skattepolitik, och en arbetsmarknadspolitik som flyttar tillbaka lite av den makt som togs ifrån oss under alliansåren. Det är vad valet 2018 borde handla om.

Uttalande antaget av Pappers Kongress 27 maj 2018

Utredningen om konflikträtten som ska lägga sitt förslag i dagarna kommer troligtvis att komma med förslag som minskar arbetarnas makt på arbetsmarknaden och hotar den svenska modellen.

Vi har få konflikter på arbetsmarknaden jämfört med andra länder, och ett skäl till det är att de länder där det är fler konflikter, så beror det på att fackens och arbetarnas ställning är svagare, och då blir konfliktvapnet oftare den enda lösningen.

Nu har regeringen för att lösa en enskild situation på en enskild arbetsplats sagt sig vara beredd att slå undan fötterna på det fackliga arbetet.

Ett av direktiven i utredningen är att försvåra för fackföreningar utan kollaktivavtal att vidta konfliktåtgärder. Ett annat är att begränsa fackets möjlighet att använda konfliktvapnet för annat än att få kollektivavtal. Båda förslagen slår mot grundläggande demokratiska rättigheter, och det öppnar möjligheten för arbetsgivarna att hålla på med det vi kallar avtalsshopping.

Vi pappersarbetare vill slippa gå in i valrörelsen med vetskap om att regeringen vill flytta makt från fack till arbetsgivare. De senaste 20 åren har vi sett hur kollektivavtal försvagats, färre är med i facket och hur ojämlikhet och orättvisor ökat i samhället. De sakerna hänger ihop. Vi behöver gå åt andra hållet nu. Åt fler kollektivavtal, stärkta fackliga rättigheter och mer jämlikhet. Det vi förväntar oss av en socialdemokratisk regering, är att utredningen om konflikträtten åker rakt i papperskorgen.

Uttalande antaget vid Pappers Kongress i Gävle den 26 maj 2018

Motsättningen mellan arbete och kapital är det som bär upp hela idén med fackföreningar.

Det är nu snart 40 år sedan jag passerade in genom fabriksgrinden på Iggesunds bruk och med det blev medlem i förbundet.  40 år är en lång tid och mycket har hänt, både positiva och negativa saker.  

Då, när jag som ny medlem i Pappers och avdelningen fick ta del av den tidens visioner, trodde vi nog alla att den demokratiska socialismen var inom räckhåll för oss arbetare.

MBL-lagstiftningen var ganska färsk och gav oss mod att ta för oss på vår arbetsplats gentemot arbetsgivaren. I Pappers avdelning 15, som jag tillhört i alla år, skapade vi ett fackligt aktionsprogram som syftade till inflytande och bestämmanderätt ända ned på arbetsplatsen.

Vi förhandlade fram ett avtal med bolaget om rådsrepresentation, där vi från kollektivet hade majoritet. Där beslutade vi om personalplaner, utbildningar, investeringar, större rep, ja allt som hör en arbetsplats till. Vi kände att nu var det verkligen nära nästa steg, där vi skulle ta över produktionsmedlen.

Men utvecklingen gick helt åt ett annat håll, liberaliseringens och marknadens krafter brakade in med full storm under slutet av 80-talet och den stormen har i princip inte mojnat.

Vi måste återigen utveckla våra arbetsplatser för att få bestämmande och inflytande.” 

Nu när förbundet har sin 25:e kongress försöker vi ta oss ur denna storm genom ett nytt avtalspolitiskt program fram till 2030. Ett program där vi inom förbundet och avdelningarna stakar ut en möjlig väg till avtalsförbättringar för oss medlemmar. 

För helt klart måste vi återigen ta tag i att utveckla våra arbetsplatser för att få bestämmande och inflytande över vår dagliga tillvaro via avtalsförbättringar.

På kongressen antar vi också förbundets ändamålsparagraf, den som talar om att vi ska verka för en samhällsförändring på demokratisk socialistisk grundval. Den målsättningen står fast och vilar på en marxistisk grundsyn, trots att det i dagarna är 200 år sedan Karl Marx föddes. Många säger att den marxistiska grundsynen är borta, men se det tror inte jag.

Det är helt klart att Karl Marx har och har haft en mycket stor betydelse för oss inom arbetarklassen och partierna inom arbetarrörelsen, mer än vi kanske tror. Främst för sin tes om mervärdesteorin.

Motsättningen mellan arbete och kapital är det som bär upp hela idén med fackföreningar. Genom att vi säljer arbete och kapitalägaren köper det för ett visst pris blir motsättningen tydlig. 

För det första klargjorde han hur kapitalismen som ekonomiskt system fun-gerade, men inte bara det, han satte även sin analys i ett klassperspektiv. Han visade på klassamhället som en produkt av de materiella villkoren. Hans tankevärld är faktiskt grunden för arbetarrörelsen.

Det är mot det målet vi seglar; till ett bättre samhälle, friare arbetsplatser och inflytande över arbetet och dess frukter. Jag känner att vi inom en framtid kommer att få allt detta om vi håller ihop och är välorganiserade. Och då vill jag vara med.

För övrigt anser jag, ja ni vet …