Pensionen kan bli en viktig konfliktfråga för Socialdemokraterna. Men i stället kommer en överenskommelse full av frågetecken.

I mitten av december slog det ned en bomb. Ja inte en riktig bomb, utan ett förslag till en pensionsuppgörelse mellan sex olika partier.

Men för många så upplevdes det precis som en bomb, när vi fick veta att pensionsåldern ska höjas i olika etapper upp till 67 år. För att vi lever lite längre. Det påstås att medellivslängden ökar med 3,5 timme per dygn.

Så det vi vet är att vi ska jobba längre, och det även om kroppen är slut. De fattigaste pensionärerna ska kompenseras på något sätt, men hur är skrivet i stjärnorna. Det återstår att utreda.

Socialdemokraterna säger sig ha kompromissat. Om vad är dock oklart. Om garantierna för de mest utsatta återstår att utreda kan man fråga sig vad det är vunnit.

Att de nu ska rensa upp i PPM-djungeln från 800 fonder till 300 är knappast en seger. Ingen normal människa kan välja bland 300 fonder. Det är ungefär som att gå på restaurang och få en vinlista på 300 viner att beställa. Vem fixar det?

Men vad Socialdemokraterna verkar ha missat är styrkan att göra politik. I stället för detta skulle Socialdemokraterna, tillsammans med fackföreningarna, ha genomfört rådslag och studiecirklar bland sina medlemmar, för att utforma en slagkraftig politik för rättvisa pensioner.

Att göra politik handlar om att finnas mitt bland vanligt folk för att känna av stämningar, maktförhållanden och sina egna ideologiska utgångspunkter. Vi i arbetarrörelsen ska ju vara en folkrörelse.

Pensionsfrågan är en bra konfliktfråga för Socialdemokraterna. Det bubblar i folkdjupet av oro inför de taskiga pensioner som en majoritet av arbetarna kommer att få. Men i stället lämnar den överenskommelse som gjordes i december ett antal frågetecken.

Det som förbryllar mig mest är att ingen har nämnt att pensionsavgifterna måste höjas från dagens 18,5 till cirka 24 procent för att säkerställa att vi ska få ut ungefär 70 procent av lönen. En industriarbetare kommer annars att få cirka 47 procent av sin lön i pension.

Pensionsåldern är extra viktig för våra medlemmar. Många känner att de efter 40 års skiftgång i fabriken behöver få ta det lite lugnare. Den stora frågan är alltså om man orkar ända fram. Därför ska ingen behöva ta ut pensionen i förtid på grund av sjukdom eller arbetslöshet. Men då måste även Försäkringskassans regler reformeras. Det gäller att bevisa att de sex partier som gjort den här pensionsuppgörelsen också kan stå för en sådan generös politik.

Men fan trot. Jag håller inte de partier (M, L, C och KD) som varit med och mejslat fram förslaget, som speciellt trovärdiga när det gäller att se till arbetarens intressen.

För övrigt så anser jag att det finns alldeles för många arbetarfientliga och fascistiska partier.