Ordet flexibilitet har blivit kidnappat
Nu är sommaren över och hösten nalkas, dagarna blir återigen längre och längre och ibland känns det som en evighet fram till nästa semester eller ledighet. Under sommaren så har alla ombudsmän och förbundsstyrelsen besökt våra fabriker och träffat medlemmar. Allt för att vi ska få ett så stort och brett underlag inför den avtalsrörelse som vi ska genomföra under vintern som kommer.
Samtidigt som vi träffat medlemmar så har vår motpart Industriarbetsgivarna minglat runt i Almedalen och gjort allehanda utspel, allt för att positionera sig inför vintern. Det är ju inte för inte man lite tills mans funderar vilket Sverige och vilka arbetsplatser de vill ha när de fräckt och piggt kräver ytterligare flexibilitet, på din bekostnad.
Flexibilitet vad betyder detta egentligen? Slår vi upp ordet så beskrivs det ofta som " Flexibilitet är en allmänt använd term för hur mycket ett material kan böjas eller tänjas. Det används även för att beskriva hur en person eller ett verktyg kan anpassas till att utföra olika arbeten/funktioner". Det är nog det snarare det sista som de menar med flexibilitet. Att anpassa en person till ett visst arbete och verktyget kan då vara våra avtal. Ja ordet flexibilitet, har de kidnappat.
Om vi är emot flexibilitet så upplevs vi som omoderna eftersom det ordet har blivit ett kodord, för det nya, det som förändrar och driver saker framåt, då blir det väldigt svårt att vara emot flexibilitet. Men vad gömmer sig då bakom arbetsgivarnas flexibilitet?
Flexibiliteten är tänkt att du ska stå för, genom att på din arbetsplats göra mera arbetsuppgifter på kortare tid, naturligtvis utan att få mera betalt. Flexibiliteten är tänkt att användas i arbetstiden, du ska helst jobba mycket när det är mera att göra, och mindre när det är mindre att göra, också det utan att få mera betalt. Flexibiliteten är tänkt att användas i skiftscheman, de ska kunna ändras under avtalsperioden, utan att du kan påverka det. Flexibiliteten är tänkt att användas i anställningsformer, för idag är det så krångligt, svårt och besvärligt att säga upp dig, då kan vi använda flexibla anställningsformer tror de.
Då är det väl inte konstigt om vi är emot detta, att vi upplevs som omoderna, eftersom vi är emot just den flexibiliteten, när den ensidigt proklameras ut och göms i uttalanden och utspel som att "högre löner hotar industrijobben", " lokala kollektivavtal som går att anpassa efter de skiftande förhållandena på olika arbetsplatser".
Det märkliga i denna diskussion är att det är bara arbetaren som ska vara flexibel, men om vi tänker tanken att arbetsledningsrätten skulle göras mera flexibel, inte lika dogmatisk som den faktiskt är och har varit sedan flera hundra år tillbaka. Ja det är inte de är intresserad av göra flexibel, utan det är du som är pappersarbetare som ska vara flexibel.
För övrigt tycker jag SD är ett fascistiskt parti
Matts Jutterström