Får du den återhämtning du förtjänar?
Att få chans till vila är nödvändigt. Men tyvärr är det få massa- och pappersarbetare som har fyra veckors sammanhängande semester.
Sommaren – för många en efterlängtad paus. Ett andrum från jobb, pusslandet med familjelogistiken och vardagens måsten och krav. Ändå är det viktigt, när semestern är slut, att stanna upp och fundera – har du fått den återhämtning du behöver?
Det bästa med semestern för mig är sommarvärmen, att det finns tid att umgås med familj och vänner och att min att-göra-lista krymper. Om semestern dessutom bjuder på motion, frukostar i morgonsol och långa härliga måltider då är den närmast fulländad!
Naturligtvis innebär semester olika saker för oss alla. Ledighet från arbetet är ett uppenbart kriterium men fundera på vad mer den faktiskt ska eller kan möjliggöra.
Avkoppling och vila – en chans att minska stress som byggts upp under året. Koppla av och bort. En möjlighet att sova ut, att inte vakna av väckarklockan, vilket kan bidra till bättre sömnkvalitet och mer vila.
Återhämtning – kroppen som kanske suttit stilla framför en skärm eller spänt sig av stress behöver rörelse för att återhämta sig. Många rör spontant mer på sig under semestern genom att promenera, vistas i naturen, kanske simma eller cykla. Även aktiv vila bidrar till att vi mår bra. Det gör umgänge med vänner och familj också. Att ha tid för samtal, skratt och att bara vara tillsammans med dem vi gillar mest är en form av social återhämtning.
Den gemensamma nämnaren är som synes tid. Helst sammanhängande sådan, så som semesterlagen är skriven.
I massa- och pappersindustrin finns det för skiftarbetare många olika lösningar men tyvärr är det få som får fyra veckors sammanhängande semester. Ibland har vi som fackförening nästan vänt ut och in på oss för att vara arbetsgivaren till lags. Här tror jag vi behöver tänka om. Fyra veckors sammanhängande semester bör vara ett mål även för medlemmarna i Pappers.
Så vad säger den politiska viljan angående semester då? Införandet av såväl två, tre, fyra samt fem veckors semester drevs på av Socialdemokraterna, det parti som vi i fackföreningsrörelsen en gång startade. I början av 1990-talet infördes dessutom en 26:e och 27:e semesterdag, men togs bort igen efter ett regeringsskifte.
Således kan vi nog konstatera att vi inte kommer kunna vänta oss beslut som underlättar sammanhängande semester inom industrin, från politikens håll. Nej, det här behöver vi lösa själva. Vägen är lång och mödosam men samtidigt självklar. Medlemmar i Pappers är värda den viktiga, riktiga återhämtningen. Den gör gott för alla.