Ett barn med en blå ryggsäck

Nästan alltid handlar mina krönikor om verksamhetsnära ämnen för Pappers och fackföreningsvärlden. Den här gången kan jag dock inte låta bli att ta upp ett annat ämne som redan har fått pågå alldeles för länge nu och som vi inte längre får blunda för. Kriget i Gaza.

 

Låt mig ändå börja i en ände som faktiskt berör fackföreningsrörelsen.

 

LO:s systerorganisation, den palestinska fackliga centralorganisationen PGFTU, rapporterar att ett stort antal palestinska arbetare har attackerats och dödats av israeliska bosättarextremister. Många arbetare kan inte längre försörja sina familjer eftersom de har utestängts från arbetsmarknaden. Arbetslösheten är skyhög.

 

I Pappers stadgar står att vi är solidariska med arbetare i andra länder. Att då stå bakom det uttalande som LO har gjort angående det som just nu pågår i Gaza blir därför enkelt. Arbetarna är våra vänner och barnen vår framtid.

 

Barnen. Ett barn med en blå ryggsäck, mitt bland ruinerna. I stället för att leka eller vara på väg till skolan går hon där det nyligen avlossats granater. Det händer att jag ser den bilden när jag blundar. Det skär i hjärtat när jag läser om det som sker och när jag ser bilder från Gaza. Ibland rinner tårarna.

 

Enligt Unicef har över 14 000 barn förlorat livet, dödats på grund av våldet sedan kriget bröt ut. Dessutom har tusentals barn förlorat sina föräldrar. Många barn har drabbats av bränn- eller skottskador eller förlorat armar och ben när attacker har riktats mot sjukhus och skolor. Före konflikten gick över en halv miljon barn i skolan i Gaza, nu gör ingen det.

 

Även hungern är utbredd och om inte mer nödhjälp kommer är svälten ett faktum för tiotusentals familjer. Röda Korset gör allt de kan för att människor ska få tillräckligt att äta.

 

Barnens rättigheter ska vara universella och okränkbara. Barn har rätt till hälsa och utbildning, till en trygg uppväxt och liv. I Gaza kränks just nu dessa grundläggande rättigheter systematiskt. Varje dag.

 

Den humanitära situationen i Gaza är akut. Världen måste agera. Vi måste agera. För att hjälpa arbetarna, deras familjer och framför allt barnen. För varje dag vi bara ser på tappar vi det jag kallar mänsklighet. När det får gå för långt, om inte politiska beslut tas, förlorar vi tron på framtiden. Vi, du och jag, kan göra lite men i en större gemenskap kan vi göra mycket för att säkerställa att barnen i Gaza får en chans till en bättre framtid.

 

Det är dags för Sverige och övriga EU att sätta press på Israels regering och kraftfullt stå upp för folkrätten. Fackföreningsrörelsen tror på människors lika värde. Barnen i Gaza förtjänar samma rättigheter som alla andra.