Industrin är en del av lösningen

Varje ung människa som får chansen att växa i arbetslivet är en investering för samhället. Låt därför riksdagsvalet handla om framtiden, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Om ett år går Sverige till val. Ett val som borde handla om framtidens jobb, om industrins roll i ett oroligt Europa och om hur vi tillsammans bygger ett hållbart arbetsliv. I stället ekar tystnaden. I debatten lyser industrin med sin frånvaro och arbetslösheten, särskilt bland unga, växer till en kris som inte längre går att ignorera. När jag var på plats vid riksmötets öppnande nämnde statsministern industrin bara i förbigående och arbetslösheten togs inte upp alls. Det säger en del om regeringens prioriteringar.

I somras låg ungdomsarbetslösheten på nära 24 procent. Dyster statistik som innefattar så mycket. Att tusentals unga människor står utan jobb och utan framtidstro. Att en hel generation ser dörrarna till arbetslivet stängas innan den ens fått en chans att bli en del av det. Och att ett samhälle riskerar att förlora sin mest värdefulla resurs – människors vilja att bidra.

Samtidigt står industrin, ryggraden i svensk ekonomi, inför de stora utmaningar som klimatomställning, kompetensbrist, energiförsörjning och säkerhetspolitik för med sig. Frågor som kräver politiskt mod, långsiktighet och samverkan. Och mycket (ung) arbetskraft.

Just nu får vi dock bara kortsiktigt taktiserande inför kommande valrörelse. Ihålig retorik i stället för reformer. När framtidens Sverige ska byggas verkar många tyvärr nöja sig med att enbart förvalta gårdagens lösningar.

Här kan Pappers och andra fackförbund ta ett ökat ansvar. Vi vet ju att lösningarna finns i samverkan mellan arbetsgivare och fack, mellan utbildningssystem och arbetsmarknad och mellan politik och praktik. Vi vet också att varje ung människa som får chansen att växa i arbetslivet är en investering i hela samhället.

Snarare än att skapa riktiga jobb lägger regeringen fokus på ersättningstak, snabb nedtrappning i a-kassan och hårdare krav. En farlig väg att gå. Arbetslösheten är inte bara en ekonomisk, utan också en social, psykologisk och demokratisk fråga. När människor står utanför arbetsmarknaden för länge tappar de inte bara sin inkomst – de tappar sin plats i samhället.

Politik får inte bara bli ett spel om makt. Vi måste återskapa tron på politiken som verktyg för förändring. Det är dags att se industrin som en del av lösningen och varje arbetstagare som en resurs, inte som en kostnad.

Om ungefär ett år går vi till val. Låt det bli ett val där framtiden får ta plats. Där jobb, utbildning och industri blir centrala frågor. Och där facket fortsätter vara den röst som aldrig tystnar – för människors rätt till arbete, utveckling och värdighet.