Foto: PETTER KOUBEK
PAPPERS Ett enat LO går in i avtalsrörelsen med en ny modell för låglönesatsning och jämställda löner. Det är något som välkomnas på låglönebruket Mondi i Örebro.
Illustration: ROBERT HILMERSSON
Efter årsskiftet drar avtalsrörelsen i gång på allvar. Redan nu står det klart att LO-förbunden denna gång kommer stå mer enade än på många år. Fjärran är de splittrande jämställdhetspotterna. Samtliga förbund står bakom den nya modellen med krontal för alla under 25 000 kronor i månaden och procent för övriga. På så sätt ska de lågavlönade få ut mer är det tänkt.
Enighet kan behövas när förbunden snart ska sätta sig ner med motparten mitt i en vikande konjunktur.
– Är vi inte enade så är vi rökta. Det är helt avgörande, säger Tomas Sandberg, Pappers ordförande på Mondi i Örebro.
Han visar oss runt i konverteringsfabriken där papper stryks med olika typer av plaster. De anställda är lika enade som LO-topparna: Höj grundlönen och ingångslönen.
– Det är dags att vi vänder upp och ned på trädet. Det är rötterna som behöver näring, inte löven, säger Marie Svalstedt som jobbar med pallpackning.
Mondi i Örebro har länge släpat efter lönemässigt. I Dagens Arbetes unika jämförelse av snittlönerna i Sveriges samtliga 53 bruk hamnade Mondi på en föga smickrande 42:a plats, med snitt på 21 649 kronor i månaden.
Lokalt har man haft svårt att klämma ut mer än vad det centrala avtalet ger.
– Vi jobbar hårt, nätter och helger. Ändå är grundlönen och ingångslönen dålig. Att få upp de är det viktigaste, säger maskinföraren Hiob Abdulwahab.
Tomas Sandberg håller med. Trots att produktiviteten har ökat har de anställda inte märkt av det i plånboken. Just nu förhandlar facket och företaget om ett nytt lönesystem som skulle tillåta en större lönespridning.
– Vi kan tänka oss ökad spridning om hela kakan ökar. Det kan vara en väg framåt. Men under förutsättning att systemet är förutsägbart och att alla upplever det som rättvist, säger han.
Men utvecklingen står inte bara still. Vissa saker har blivit bättre på Mondi sedan Dagens Arbete var här inför förra avtalsrörelsen.
Mekanikerna Niclas Larsson, 44 år, efterlyste då mer personal till verkstaden. Den önskan har infriats.
– Det är vi nöjda med. Sen vill vi ha upp lönen också, men vem vill inte det? säger han.
Även huvudskyddsombudet Janne Friberg Warthog träffade Dagens Arbete i fjol. Han krävde då ett ryck upp ur låglöneträsket. Det kravet återstår.
– Det är fortfarande klart viktigast, säger han.
För mekanikern Andres Marzari är det hela egentligen ganska enkelt.
– Vi sänker chefernas löner och höjer arbetarnas. Den som jobbar hårdast ska ha mest pengar, säger han.
Milorad Paripovic, 40 år,
maskinförare
– Det är lönen som gäller. Den är för låg, det är inget snack om det. Jämfört med andra bruk ligger vi riktigt dåligt. Det finns pengar i företaget, men de kommer inte till oss.
Hachmi Thabet, 52 år,
maskinförare rullmaskin 4
– Lönen är för dålig. Arbetsmiljö måste också förbättras. Min maskin dammar jättemycket och låter för mycket. Jag känner själv i lungorna och halsen och för min kollega är det värre.
Marie Svalstedt, 54 år,
pallpackning
– Grundlönen måste upp med minst 1 000 kronor. Arbetsgivaren måste respektera att det är vi som jobbar ihop deras vinst. Vänd på trädet, rötterna behöver näring, inte löven.
Andres Marzari, 36 år, mekaniker
– Det är egentligen enkelt. Sänk chefernas löner och höj arbetarnas. De som jobbar hårdast ska ha mest betalt. Högre lön skulle öka engagemanget på arbetsplatsen.
Rickard Levin, 39 år,
underhållsmekaniker
– Det borde finnas en mer tydlig och förutsägbar lönetrappa. Det är otydligt vad som krävs för att lönen ska öka. Tilläggen ska också bakas in i grundlönen. Annars känns det som att de kan försvinna.
Janne Friberg Warthog, 50 år,
huvudskyddsombud
– Lönen är viktigast. Vi måste upp ur låglöneträsket. Vi diskuterar just nu ett nytt lönesystem med större spridning och olika typer av kompetenstillägg. Det kan vara ett sätt att öka den sammanlagda kakan.
Det finns 0 kommentarer på sidan.
Trelleborg i Ersmark klarade finanskrisen men fabriken skulle ändå läggas ned. Då formerade facket sina trupper med ordföranden Jimmy Faltin i spetsen, bildade en sambandscentral och sökte upp en konsult med erfarenhet av stridsflygplanet Jas.
Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Kommentera