Hälften av Pappersarbetarna jobbar för utländska företag

Drygt 48 procent av Pappers medlemmar jobbar i utlandsägda företag. – En konsekvens vi kan se är att det fackliga inflytandet på koncernnivå minskar, säger Pappers ekonom Christer Larsson.

Av Pappers 16 903 medlemmar jobbar i dagsläget 8 213 i företag som har sina huvudkontor utanför landets gränser.

Enligt Christer Larsson kom ”boomen” i utförsäljningen vid 90-talets slut.

Först var det Wallenberg-ägda Stora Kopparberg som fusionerades med finska Enso 1999. Ägandet och makten kom att delas mellan Wallenberg och finländska staten, men huvudkontoret hamnade i Helsingfors.

Några av de svenska prestigebruken som Skoghall, Kvarnsveden, Nymölla, Hyltebruk, Skutskär och Fors styrs därför från Finland och betraktas knappast som svenska företag längre.

– Men Stora Enso är fortfarande den största enskilda arbetsgivaren för Pappers medlemmar, konstaterar han.

De följande åren sålde sedan Stora Enso av  Grycksbo till riskkapitalister och lade ner Norrsundet och Hammarby.

Efter Stora Kopparberg var det Assis tur. De sålde av bruken i Piteå, Väja och Örebro som alla fick utländska ägare. Tre bruk, Karlsborg, Skärblacka och Gruvön (som blivit svenskt igen efter en kortare sejour med utländsk ägare) kom att ingå i Billerudkoncernen.

Kärnan i den svenskägda skogsindustrin i dag utgörs av SCA, Billerud, Holmen, Kinnevik och Södra Skogsägarna.  Även Rottneros och Munksjö kan räknas dit.

De utländska ägarna har dock gjort ett starkt intrång på den svenska marknaden.

Senast i raden var det den brasilianska koncernen Fitesa som köpte upp tidigare engelskägda Fiberweb i Norrköping. Dessförinnan var det indiska Aditya Birla Group som köpte upp Domsjö Fabriker.

Av Pappers cirka 60 arbetsplatser har 28 i dag utländska ägare.

Förutom att det fackliga inflytandet på koncernnivå minskat på dessa arbetsplatser, kan Christer Larsson se en annan baksida med att ägarna sitter i andra länder.

– Det har betydelse för var investeringarna hamnar. Om allt annat är lika väger den nationella aspekten över.

Numera handlar det också sällan om investeringar för att öka kapaciteten.

– Det är mest frågan om energiinvesteringar eller investeringar för att klara olika miljökrav.

En titt på listan över bruk med utländska ägare bekräftar detta.

Fors, Kvarnsveden och Skoghall – alla Stora Enso-bruk – är tämligen ensamma om att ha fått stora framåtsyftande investeringar. Men även Piteå, Åmotfors och Jeff Coors i Norrköping har fått rejäla satsningar.

Från 90-talets slut och framåt är det också en lång rad svenska bruk som släckts ner av sina utländska ägare: Stora Enso-bruken Norrsundet och Hammarby har redan nämnts. Därutöver har vi Wifstavarv, Silverdalen också med finska ägare, holländska Akzo Nobel i Skoghall och Örebro kartongbruk med franska ägare.

Och helt nyligen kartongbruket Inland i Lilla Edet. Där fick de tyska ägarna nog efter år av förluster.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.