Arbetsmiljö A-Ö

Understrukna ord �r h�nvisning till andra uppslagsord. Klicka p� dem om du vill f�rdjupa dig.

Isocyanater en grupp mycket reaktiva kemiska �mnen. Isocyanater (diisocyanater) anv�nds fr�mst vid framst�llning av olika polyuretanprodukter. Det �r isocyanatgruppen/grupperna, som best�r av kv�ve, kol och syre, som g�r dessa �mnen s� reaktiva, och farliga. H�lsorisker allm�nt: Isocyanater �r som regel mycket kraftigt allergiframkallande och en del av dem (och deras nedbrytningsprodukter) misst�nks ocks� kunna orsaka cancer. Isocyanater �r farliga vid inandning och irriterande f�r �gon och hud. Inandning av �nga och dimma kan ge sveda och stickningar i luftv�garna, hosta illam�ende, kr�kningar. En n�got annorlunda symptombild kan f�rekomma, med influensaliknande besv�r; snuva. n�st�ppa, halsont, ont i br�stet, hosta, feber, frossa, led- och muskelv�rk, huvudv�rk. Astmaliknande besv�r med v�sande andning, andn�d bl a kan tillkomma. Vid h�ga halter risk f�r lunginflammation och lung�dem. Isocyanater �r allergiframkallande och den som sensibiliserats kan drabbas av andningsbesv�r redan vid mycket l�ga halter, l�ngt under gr�nsv�rdet. Besv�ren �r ofta f�rdr�jda och kan komma efter flera timmar. Liknande �verk�nslighet kan utvecklas �ven utan att n�gra allergiska mekanismer �r inblandade. L�ngre tids exponering kan orsaka nedsatt lungfunktion. Den exponering som kr�vs f�r att utl�sa kroniska besv�r varierar starkt mellan olika individer. Vissa kan f� astmaliknande symptom redan efter n�gon eller n�gra exponeringar. Gr�nsv�rdet ger inget "absolut skydd" mot skador. Vid diisocyanat�verk�nslighet utvecklas som regel samtidigt hyperreaktivitet i luftv�garna (�kad k�nslighet i slemhinnan) som inneb�r att man reagerar �ven f�r starka dofter, t ex parfym, f�r allm�nt irriterande �mnen som tobaksr�k och bilavgaser eller f�r kall luft. Hyperreaktiviteten kan �ven finnas kvar efter det att exponeringen f�r diisocyanat upph�rt. Isocyanater �r dessutom irriterande vid hudkontakt och kan orsaka s�v�l allergiska som icke-allergiska kontakteksem. �nga och dimma irriterande f�r �gonen. St�nk orsakar stark sveda, risk f�r �verg�ende fr�tskada.

N�gra vanliga diisocyanater:
TDI, toluendiisocyanat
MDI, metylenbisfenylisocyanat
HDI, hexametylendiisocyanat
PAPI, polymetylenpolyfenylisocyanat
NDI, naftalendiisocyanat
IPDI, isoforondiisocyanat
TMDI, trimetylhexametylendiisocyanat

Monoisocyanater:
PhI, fenylisocyanat
diisopropylfenylisocyanat
ICA, isocyansyra
MIC, metylisocyanat

TDI, MDI och HDI �r de diisocyanater som �r b�st unders�kta betr�ffande h�lsoeffekter. TDI och HDI �r betydligt flyktigare �n MDI, D�rf�r anses MDI ibland m�jlig att hantera i st�rre m�ngd och under l�ngre tid innan samma risker som vid TDI-hantering uppst�r. Men MDI �r ofta f�rorenad med PhI och trots att det r�r sig om ganska sm� m�ngder kan det medf�ra stora arbetsmilj�problem. Samtliga isocyanater ska d�rf�r hanteras med samma stora f�rsiktighet, och respekt. Det g�ller �ven s k prepolymeriserade isocyanater i f�rger och lacker (som n�stan uteslutande �r av TDI- och HDI-typ) eftersom �ven de kan ge upphov till skadliga lufthalter fria isocyanatgrupper i olika processer. TDI f�rekommer i tv� olika former, 2,4-Toluendiisocyanat (2,4-TDI) och 2,6-Toluendiisocyanat (2,6-TDI). Den i arbetslivet vanligaste TDI-produkten inneh�ller en blandning av 2,4-TDI och 2,6-TDI i f�rh�llandet 4:1. Betr�ffande h�lsorisker �r de likv�rdiga. Isocyanater bildar en s k hydrolysprodukt vid kontakt med vatten (�ven det vatten som finns i mun och slemhinnor). Av TDI bildas toluendiamin och av MDI bildas 4,4�-metylendianilin. Dessa �mnen tillh�r gruppen aromatiska aminer som rymmer flera �mnen som �r cancerframkallande i djurf�rs�k, i vissa fall �ven f�r m�nniska. Toluendiamin och 4,4�-metylendianilin �r mutagena och cancerframkallande i djurf�rs�k. D�remot saknas det data d� det g�ller cancerogen effekt p� m�nniska. Det finns dock unders�kningar som tyder p� att TDI vid industriell exponering kan tas upp i kroppen och omvandlas till toluendiamin. �ven sj�lva isocyanaterna har unders�kts. TDI har i djurf�rs�k gett upphov till en �kad frekvens av flera olika typer av tum�rer och enligt IARC f�religger tillr�ckliga bel�gg f�r att anse att TDI �r cancerframkallande hos f�rs�ksdjur, och begr�nsade bel�gg f�r att anse att MDI �r det. I IARCs uppdaterade sammanfattande bed�mning avseende cancerrisk f�r m�nniska har TDI h�nf�rts till grupp 2B (�mnet �r m�jligen cancerframkallande f�r m�nniska). I den svenska gr�nsv�rdeslistan �r TDI klassat som cancerframkallande.

Kritisk effekt: Den kritiska effekten vid exponering f�r TDI, MDI och HDI �r utveckling av astma. Kritisk effekt f�r metylisocyanat �r irritation i �gon och i andningsv�garnas slemhinnor. Data f�r att fastst�lla kritisk effekt p� isocyansyra saknas, men �mnet antas ha motsvarande kritiska effekt som metylisocyanat.

Betr�ffande h�lsorisker, se �ven polyuretaner.

Gr�nsv�rde diisocyanater 0,002 ppm, takgr�nsv�rde 0,005 ppm (5 minuter) (2004). Samma gr�nsv�rde (uttryckt i ppm) ska till�mpas �ven f�r diisocyanater som inte har fastst�llda gr�nsv�rden. Detsamma g�ller f�r diisocyanater i damm- eller dimform, aerosol, inklusive prepolymeriserade isocyanater, addukter. Motsvarande v�rde uttryckt i mg/m³ �r olika f�r olika �mnen.

P� gr�nsv�rdeslistan finns nedanst�ende diisocyanater upptagna.
Hexametylendiisocyanat, HDI
Isoforondiisocyanat, IPDI
Metylenbisfenylisocyanat, MDI
Naftalendiisocyanat, NDI
Toluendiisocyanat, TDI
Trimetylhexametylendiisocyanat, TMDI

Gr�nsv�rde monoisocyanater:
Diisopropylfenylisocyanat 0,005 ppm, (0,04 mg/m³), takgr�nsv�rde 0,01 ppm (0,08 mg/m³) (5 minuter) (1993).
Fenylisocyanat 0,005 ppm, (0,02 mg/m³), takgr�nsv�rde 0,01 ppm (0,05 mg/m³) (5 minuter) (1984).
Isocyansyra, ICA, 0,01 ppm, (0,018 mg/m³), takgr�nsv�rde 0,02 ppm (0,036 mg/m³) (5 minuter) (12005).
Metylisocyanat, MIC, 0,01 ppm, (0,024 mg/m³), takgr�nsv�rde 0,01 ppm (0,047 mg/m³) (5 minuter) (2004).
Fram till 2004 r�knades metylisocyanat och isocyansyra till gruppen ”isocyanater som inte har fastst�llda gr�nsv�rden” och j�mst�lldes d� med de isocyanater som hade gr�nsv�rden. Vilket betydde att de i praktiken hade gr�nsv�rdet 0,005 ppm (takgr�nsv�rde 0,01 ppm). Men med revideringen av gr�nsv�rdeslistan 2004 (Arbetsmilj�verkets f�reskrifter om hygieniska gr�nsv�rden och �tg�rder mot luftf�roreningar, AFS 2005:17) fick de egna, och h�gre, gr�nsv�rden. Gr�nsv�rdena f�rdubblades. Varken MIC eller ICA anv�nds i Sverige. De kan d�remot bildas vid termisk nedbrytning av polyuretan eller andra kv�veinneh�llande produkter, se nedan under punkten Heta arbeten och termisk nedbrytning. Metylisocyanat, MIC, (isocyansyrametylester) �r vid rumstemperatur en klar, f�rgl�s v�tska som reagerar med vatten under h�ftig v�rmeutveckling. �mnet har en stickande lukt. Isocyansyra, ICA, (v�teisocyanat) �r en polymerisationsben�gen v�tska. Den l�r �ver huvud taget inte vara kommersiellt tillg�nglig p� grund av sin instabilitet. Extrem exponering f�r metylisocyanat f�rekom i samband med en olycksh�ndelse i Union Carbides kemiska fabrik i Bhopal i Indien. Efter en explosion i fabriken natten mellan 2 och 3 december 1984 spreds 27 ton MIC i omgivningen. Minst 15 000 m�nniskor dog, och 50 000 ber�knas ha blivit handikappade i det som beskrivits som v�rldens st�rsta industri- och milj�katastrof. (Uppgifterna om d�da och skadade varierar kraftigt. Union Carbide och officiella uppgifter s�ger 3 800 d�da och 11 000 sv�rt skadade, andra h�vdar att uppemot 20 000 dog direkt av giftmolnet, eller senare som en f�ljd av det, och att hundratusentals fick kroniska skador). Akuta effekter som observerades var symptom fr�n �gon och andningsv�gar samt lung�dem. Det dominerande symptomet hos de �verlevande var sveda i �gonen. D�refter kom besv�rande hosta f�ljt av rinnande �gon och illam�ende. Av besv�ren i andningsv�garna var andn�d vid anstr�ngning det mest best�ende. �ven neurologiska symptom noterades som muskelsvaghet och minnesf�rlust. Halterna har senare uppskattats vara i intervallet 0,12-85 ppm. MIC har p�visats vid uppv�rmning av k�rnsand och mineralull som resultat av s�nderfall eller omvandling av bindemedlet karbamidharts (ureaharts). MIC f�rekommer i den isocyanatblandning som uppkommer i samband med termisk nedbrytning vid svetsning, kapning eller slipning av TDI- och HDI-baserat polyuretanlack i bilverkst�der. Vid sidan av MIC f�rekommer i regel ICA i svetsplymen och �ven vid kokillgjutning (Hot Box), ofta i upp till tio g�nger h�gre koncentrationer. Kritisk effekt f�r metylisocyanat �r irritation i �gon och i andningsv�garnas slemhinnor. Data f�r att fastst�lla kritisk effekt p� isocyansyra saknas, men �mnet antas ha motsvarande kritiska effekt som metylisocyanat.

Historik. Metall uppm�rksammade riskerna med isocyanater tidigt (1970-tal) och varnade f�r riskerna. Metall h�vdade, d� som nu, i enlighet med d�varande Arbetarskyddsstyrelsens tidigare isocyanatf�reskrift, att ”isocyanat eller isocyanathaltig produkt skall om m�jligt utbytas mot ofarlig eller mindre farlig produkt”. Denna restriktiva inst�llning har utg�tt fr�n det faktum att isocyanaterna �r farliga, vitt spridda och hanteringen ofta sker under mer eller mindre sv�rkontrollerade f�rh�llanden. Senare ocks� att exponering f�r isocyanater kan f�rekomma inte endast vid tillverkning av polyuretanplast utan ocks� vid upphettning av polyuretan; slipning, svetsning etc. Kampen f�r att byta isocyanater mot mindre farliga produkter kom till slut att handla om Pharmacia i Ume�, och deras tillverkning av emballagematerial av polyuretanskum f�r de maskiner och instrument man tillverkade. Metall �verklagade, och det blev regeringen som i b�rjan av 1990-talet fick avg�ra om det var OK att anv�nda isocyanater, eller om mindre farliga produkter skulle anv�ndas. Metall f�rlorade i fr�ga om utbytesprincipen, men hanteringen stramades upp genom krav p� avskilda utrymmen mm. I efterhand kan man konstatera att Metall i str�vandena att stoppa eller begr�nsa anv�ndningen av isocyanater var r�tt ute, de farh�gor man uttryckte betr�ffande h�lsorisker har i orov�ckande omfattning besannats. Vi ser nu (alltf�r) m�nga exempel p� bl a bilpl�tslagare som skadats f�r livet av arbetsuppgifter som tidigare inte bed�mts speciellt farliga, av isocyanater ingen tidigare trodde fanns i arbetsmilj�n och som dessutom finns i relativt l�ga halter. I mitten av 1990-talet kunde Gunnar Skarping och Marianne Dalene vid Yrkes- och milj�medicinska kliniken i Lund visa upp nya metoder f�r att m�ta isocyanater i luft och restprodukter av isocyanater i blod och urin. Deras forskning visade ocks� att mycket l�ga halter av isocyanat i luften kunde orsaka sjukdom. Skarping och Dalene och deras forskargrupp kunde g�ng p� g�ng visa p� isocyanater och olika nedbrytningsprodukter i hittills ok�nda sammanhang och halter, som vid upphettning av mineralull och sp�nskivor, i gjuterier och bilpl�tslagerier. Det skrevs m�ngder av tidningsartiklar, framf�r allt i tidningen Arbetarskydd och i Dagens Arbete, d�r de nya forskningsr�nen och h�lsoriskerna utf�rligt redovisades.

Aminer. Som en f�ljd av debatten kom �ven olika aminer att uppm�rksammas. De anv�nds ofta inom uretanplastindustrin som katalysatorer. Aminer som N-metylmorfolin och trietylamin, (som kan ge �gonbesv�r). Dimetyletanolamin, trietanolamin, dietyltoluendiamin och metylenbis(o-kloranilin), MOCA, �r andra exempel p� aminer som anv�nds. MOCA har cancerogena egenskaper och �r klassad i Grupp B i gr�nsv�rdeslistan, d v s �mnen som inte f�r hanteras utan tillst�nd fr�n Arbetsmilj�verket. MOCA anv�nds som h�rdare, framf�r allt i polyuretanbaserade lacker. Om diisocyanater kommer i kontakt med vatten kan aminer som anv�nts i tillverkningen �terbildas men ocks� andra aminer kan bildas ur diisocyanatf�reningarna. Samma sak g�ller vid nedbrytning av uretanplast genom upphettning, se nedan. En del av dessa aminer �r cancerframkallande.

Heta arbeten och termisk nedbrytning. Sk�rning, slipning, svetsning och liknande som medf�r upphettning av uretanplastkomponent eller polyuretanprodukt kan medf�ra uppkomst av isocyanater och andra luftf�roreningar genom s k termisk nedbrytning. S�v�l diisocyanater som monoisocyanater (isocyanatsyra och metylisocyanat) kan frig�ras eller bildas som nedbrytningsprodukter vid upphettningen. Detsamma g�ller f�r andra �mnen som 4,4�-Metylendianilin och diaminotoluen. �ven sm� m�ngder klorv�te, fluorv�te och fosgen kan utvecklas om klorfluorkolv�ten (CFC eller HCFC) anv�nts som j�smedel vid tillverkningav polyuretanskum. CFC �r numera f�rbjudet att anv�nda p� grund av att dessa �mnen bryter ned ozonskiktet, men de kan finnas kvar p� olika h�ll, framf�r allt i �ldre produkter. Vid upphettning av vissa plastmaterial som bl.a. anv�nds f�r gjutk�rnor och i bindemedel i mineralull kan mycket h�ga halter av isocyansyra och metylisocyanat uppst�. Metylenbisfenylisocyanat, MDI, anv�nds med den s.k. Cold-box-metoden som bindemedel f�r framst�llning av gjutk�rnor inom gjuteriindustrin. N�r materialet termiskt s�nderdelas vid gjutningen bildas b�de mono- och diisocyanater. De partiklar som bildas vid t.ex. slipning, svetsning och sk�rning �r i sig sj�lva, eller kan b�ra, h�lsofarliga �mnen. En del av partiklarna kan vara mycket sm�, under 0,1 mikrometer, och d�rf�r n� l�ngt ner i lungorna. Partiklarna kan inneb�ra stora h�lsorisker. Medicinsk kontroll kr�vs f�r hantering av isocyanater. Kraven p� medicinsk kontroll g�ller �ven verksamhet d�r det f�rekommer arbeten som medf�r termisk nedbrytning. (Arbetsmilj�verkets f�reskrifter om medicinska kontroller, AFS 2005:6, ger bra och utf�rlig information).